Detta är en del ur boken Möjligen omöjlig: en biografi över Oscar Reutersvärd. Läs fler kapitel här.
Även om Reutersvärd och Penrose var först med att visa upp omöjliga figurer är det en annan man som nog blivit ännu mer känd inom området: M.C. Escher.
Den nederländske konstnären Escher skapade inspirerande och fantasieggande konstverk som lätt fastnar i ens minne. Han skapade bilder som man gärna tittar en extra gång på, för de är aldrig riktigt vad man tror vid första anblick.
Eschers bilder tar avstamp i en matematisk briljans i form av reflektioner, upprepningar och udda perspektiv. Och det är förstås de udda perspektiven som gör honom intressant när det kommer till historien om Oscar Reutersvärd och de omöjliga figurerna.
Eschers väg mot omöjligheten
Maurits Cornelis Escher föddes 1898 i Leeuwarden, en stad i norra delen av Nederländerna. Han var ofta sjuk som barn och hade svårt att hänga med i skolbänken, men klarade med nöd och näppe att få ett slutbetyg.
Förmågan att teckna bemästrade Escher redan som ung. Men det ville han inte själv tillstå. ”Jag kan absolut inte teckna”, ska ha varit hans egen hållning i frågan. Det berodde dock framför allt på att Escher hade att teckna saker ur sin egen fantasi. Han var därför tvungen att utgå från verkliga ting när han skapade sina verk. Det var så Escher började använda matematiken och perspektiven i sin skaparprocess.
Escher målade sällan i olja eller akvarell utan kände sig mer bekväm med att skapa med hjälp av träsnitt, trästick och med litografi på kalksten – metoder som anses vara väldigt svåra att bemästra. Han använde inte färg som ett förskönande tillägg i sina bilder, utan tyckte att färg bara skulle användas som ett medel att åstadkomma illusioner.
Escher och Penrose
Eschers väg in i de omöjliga figurerna börjar med Roger Penrose – mannen som i 1958 publicerar den första omöjliga figuren i en vetenskaplig tidskrift.
På 1950-talet besökte Roger Penrose en utställning i Amsterdam där han såg Eschers konstverk och blev mycket inspirerad av bildernas inneboende matematiska snillrikhet.
Penrose var speciellt tagen av litografin ”Relativity” som Escher hade skapat 1953. Bilden visar en värld som verkar ha många olika tyngdlagar och där människolika figurer obrytt vandrar upp och ned för olika trappor, där en figurs tak är en annans vägg. Relativity innehöll ingen omöjlig omöjlig figur per se, men gjorde ändå Penrose intresserad av hur de olika perspektiven och figurernas positioner porträtterades. (1)
Relativity stannade kvar på Penrose näthinna långt efter att han kommit hem från utställningen. Den gav honom en idé: skulle man kunna skapa en liknande bild, som inte är geometriskt möjlig? En overklig värld, av något slag? Roger började experimentera med att skapa geometriskt omöjliga figurer och fick snart även hjälp av sin fader Lionel. Tillsammans publicerade de en artikel i februari 1958, där man kunde läsa:
”Tvådimensionella ritningar kan göras för att förmedla intrycket av tredimensionella föremål. Under vissa omständigheter kan detta faktum användas för att framkalla motsägelsefull perceptuell tolkning. Många idéer inom detta område har utnyttjats av Escher (1954)”
Escher hade inte skapat några omöjliga figurer innan Penrose tar upp honom i artikeln – Escher tas bara upp som en föregångare inom fältet motsägelsefulla bilder.
När Escher såg Penroses artikel använde han deras figurer för att skapa sina första egna varianter av omöjliga bilder. En av hans mest kända skulle senare bli ”Vattenfall”, där man kan följa ett rinnande vatten i ett omöjligt, oändligt, kretslopp.
En annan av Eschers mer kända verk är ”Trappa upp och trappa ner”, där munkar vandrar upp och ned för en oändlig trappa i ett kloster. Men Eschers mest kända bild heter ”Belvedere”. Ordet kommer från italienska och kan översättas med ”vacker utsikt”. I Belvedere har Escher tecknat ett omöjligt utsiktstorn där neder- och ovanvåningen är ihopfogade på ett helt omöjligt sätt. I bildens nederkant sitter också en man med en omöjlig kub i handen.
Faktum är att endast en liten del av Eschers stora produktion bestod av omöjliga figurer, medan desto fler var omöjliga på andra sätt, till exempel genom att objekt skiftade mellan verkliga och tecknade eller genom att en figur genom repetition sakta försköts från ett stadie till ett annat.
Escher och Reutersvärd
Oscar beundrade M.C Escher och hans sätt att utveckla de omöjliga figureras potential. De två konstnärerna närmade sig dock de omöjliga figurerna på olika sätt: Eschers omöjliga figurer tecknades in i världar, medan Oscars dito tecknades i ett vakuum och var mer spartanska.
Den första Escher-skapelse som Oscar såg var ”Trappa upp och trappa ned” (Klimmen en dalen). Det var Oscars vän Jan Cornell som hittade bilden under en resa i Europa och postade den till honom. Jan visste ju att Oscar länge hade tecknat omöjliga figurer och tänkte därför att han skulle vara intresserad av den nederländske konstnären.
Oscar gillade bilden, men tyckte att det udda antalet trappsteg i varje riktning gjorde skapelsen mindre tilltalande. I Eschers bild har två av trapporna 15 steg, medan de andra två har nio steg. Oscar hade vid detta tillfälle skapat flera egna oändliga trappor, men till skillnad från Eschers klostertrappa hade Oscars trappor lika många steg i varje del av trappan.
1962 ser Oscar för första gången ”Vattenfall” och blir helt betagen av hur Escher lyckats göra bilden ännu mer omöjlig genom att inkorporera vattnets strömmande egenskaper. Oscar ville kontakta Escher för att uttrycka sin beundran och kontaktade därför kulturattachén vid Nederländernas ambassad i Stockholm för att fråga om Eschers adress. Den fick han och Oscar skickade flera brev till Nederländerna under 1962 och 1963.
Oscar fick dock aldrig något svar av Escher. Det är ännu okänt varför Escher aldrig svarade Oscar. En teori skulle kunna vara att Oscar i sitt brev till Escher skrävlat om att det minsann var han som var den förste skaparen av omöjliga figurer, men enligt Oscar nämnde han inte sina egna omöjliga figurer i brevet. (2)
Källor
- ”The Art of the Impossible: MC Escher and Me”, BBC Four, 2015
- Brev från Oscar till de Rijk, daterat 8 maj 1993