Detta är en del ur boken Möjligen omöjlig: en biografi över Oscar Reutersvärd. Läs fler kapitel här.
En dag steg en sovjetisk skulptör in på Oscar d.ä:s tandläkarpraktik i Stockholm. Skulptörens hade väldigt ont och hans tänder var i mycket dåligt skick. Tandläkare Reuterswärd var tvungen att göra flera stora ingrepp för att rätta till eländet.
Mannen med de dåliga tänderna hette Michail Katz och hade blivit inbjuden till Sverige för att skapa skulpturer med arbetarmotiv. Man kan idag se hans kraftiga granitskulptur ”Smeden” i korsningen Gävlegatan/Hudiksvallsgatan i Stockholm. Skulpturen avbildar en muskulös man med en hammare i högsta hugg.
När notan för besöket skulle betalas kom det fram att Katz inte hade några pengar. För att slippa involvera polis eller indrivare kom Reuterswärd och Katz överens om att skulden skulle betalas genom att tandläkarens barn Oscar (17 år) och Blanche (14 år) skulle få privatundervisning i figurteckning av den sovjetiske konstnären. Lektionerna skulle ges två gånger i veckan under en termin.
Oscar d.ä. var nog inte helt onöjd med uppgörelsen – han var nämligen en stor beundrare av sovjetisk konst. Det hände att han tog med sina barn till sin vän Carl Gummesons konstgalleri på Strandvägen 17, som ibland visade ryska mästare somVasilij Kandinskij och Kazimir Malevitj.
Lektionerna i Katz ateljé skulle bli Oscars första riktiga möte med en konstnär utanför skolan. Katz, som inte bara var en skicklig skulptör, lärde ut en speciell teckningsteknik till Oscar och hans syster. Tekniken hade Katz lärt sig av just konstnären Kazimir Malevitj.
”Metoden bestod i att vi fick fixera med största skärpa på kvinnokroppen som vi skulle måla av. Sedan flyttade man blicken till pappret, då avtecknade sig detta på pappret, Och så fyllde man i. Det blev en absolut, helt naturtrogen avbildning”, berättar Oscar senare. (16)
För en novis på teckning låter det mer som magi än som en teknik som man kan lära sig, men för Oscar verkar Malevitjs teknik fungerat utmärkt.
Under perioden när syskonen studerade för Katz brukade de gå långa promenader för att hitta motiv att teckna av. De kallade utflykterna för ”konstpromenader”, men syskonens fokus var olika. Blanche brukade teckna motiv från naturen och Oscar fokuserade på geometriska eller särskilt runda eller cylinderformade objekt, som t.ex. hjul på vagnar. (17)
Katz undervisning gjorde stort intryck även på Blanche, som senare valde att studera vidare på bland annat Blombergs samt Edward Berggrens målarskola. Hon studerade även för konstnärer som Lennart Rodhe och Pierre Olofsson, men ställde sällan ut sin konst till allmän beskådan.
Otte Skölds målarskola
Oscar betade av lektionerna på Östra Real och studentexamen närmade sig. Nu stod han inför ett problem och var tvungen att välja: skulle han trotsa fadern och bli utövande konstnär eller gå den akademiska vägen och läsa konstvetenskap för Henrik Cornell?
”Jag löste det problemet genom att en första termin gå på Skölds målarskola och bli undervisad i praktisk målningslära och sedan övergå till den teoretiska utbildning vid Stockholms högskola, där jag mycket riktigt genast blev amanuens, och fick lön, och kunde försörja min hustru”. (18)
Fadern gick med på upplägget. Nu kunde Oscar både äta kakan och ha den kvar. Dessutom behövde han inte ens lägga ut egna pengar för att bekosta målningsundervisningen, då en oväntad mecenat insisterade på att få bereda väg för den unge mannen.
”Marguerite Wenner-Gren trodde att hon hade gjorde en upptäckt när hon träffade mig – nämligen att jag var ämnet för ett konstnärskap”, berättade Oscar.
Hur Wenner-Grens lärde känna Oscar har varit svårt för mig att belägga. Kanske kände familjen Wenner-Gren och Reuterswärd varandra. Möjligen träffades de på en av de många fester som Marguerite och Axel höll i den pampiga Tillbergska villan vid Djurgårdsbrunnsviken i Stockholms diplomatstad.
Marguerite kom till Sverige 1913 och gjorde succé som operasångerska och var gift med den framgångsrike industrimannen Axel Wenner-Gren, en av grundarna till Electrolux och länge majoritetsägare i Svenska Cellulosa AB (SCA).
Otte Skölds målarskola låg i vackert hus på Odengatan i Stockholm och drevs av konstnärerna Otte Sköld och Åke Pernby. De hade grundat skolan 1929 efter att i Paris ha drivit målarskolan Académie Scandinave. Den nya skolan i Stockholm fungerade som en förberedande utbildning för studenter som i framtiden ville söka till Konstakademien. (19)
På terminens första dag år 1935 gick Oscar självsäkert fram till Otte och presenterade sig: ”Hej, det är jag som är Oscar Reutersvärd”. Otte visste redan mycket väl vem Oscar var. Enligt Oscar själv var Otte ”mycket artig mot mig, dels för att jag hade tagit studenten – vilket han inte hade gjort – och dels för att Marguerite Wenner-Gren, en av Sveriges rikaste kvinnor, skulle bekosta min skolgång.” (20)
Otte ville att alla nya elever skulle börja att lära sig att teckna.
”Följ med ut här i teckningsrummet. Börja med att teckna denna gipshand”, var uppmaningen till Oscar och de andra eleverna.
Oscar satte sig ner på en pall och använde den teknik som Michail Katz lärt honom. Han stirrade intensivt på gipshanden och tog in dess linjer och vinklar, greppade sedan en penna och såg gipshanden växa fram på det vita pappret. Några minuter senare visade han upp sin teckning för Sköld som utbrast ”Ja, men den är ju utomordentligt välstuderad!”.
Medan de flesta studenter kämpade med att få Ottes godkännande i teckning fick Oscar direkt gå över till att börja måla.
Under terminens gång växte Ottes respekt för Oscar. Ett bevis för detta var att han satte Oscar i arbete på ett väldigt viktigt projekt. Otte hade nämligen vunnit en tävling och skulle få måla en fresk i Göteborgs nybyggda konserthus. Nu behövde han en duktig elev som skulle hjälpa honom att förstora skissen. Oscars uppgift blev att rita rutmönster med tjugo centimeters kvadratsidor på de väldiga kartongerna som skulle ligga till grund för en fullstor skiss. (21) Fresken fick namnet ”Folkvisan” och finns att se i Götaplatsfoajén på Göteborgs konserthus på Avenyn.
Otte som lärare
”Otte var en sträng lärare. Han piskade sina elever med ord. Det gick inte att ställa sig framför staffliet och försöka bluffa eller ljuga, allra minst för sig själv, då blev Otte vass”. (22) Så beskriver Ottes fru Arna Sköld sin makes kvalitéer som lärare. Otte ska dessutom ha satt upp ett stort plakat i skolans ateljén där det stod: ”If you have nothing to do, don’t do it here”. (23)
Oscar tyckte mycket om sin lärare och hans excentriska sätt:
”Otte Sköld var från början cirkusakrobat och mycket annat. Hade biceps som var anmärkningsvärda. När han riktigt ville göra intryck på oss elever så fattade han tag i en pall, en hög, och så ställde han sig på händerna, hoppade ner. Det var inte vanligt bland lärare… [Han] var en skicklig pedagog!” (24)
Otte hade en ganska cynisk inställning till konstnärsyrket. När han en gång fick höra om en ung man som tänkte lämna sitt yrke för att bli konstnär ska han ha sagt: ”Om ni har fast arbete, så lämna det inte för något så ovisst som att börja måla. Det tar ett helt liv och ändå kanske man inte lyckas att göra något.”. (25)
Ottes pessimistiska synsättet spädde nog ytterligare på Oscar övertygelse om att inte skulle satsa allt på en karriär som verksam konstnär. Istället hade han nu siktet fast inställt på att både klättra högre inom det akademiska systemet samtidigt som han utforskade världen med pensel i hand.
När Oscars studier hos Otte var över gjorde han ett försök att komma in på Konstakademien, men direktör Olle Hjortzberg tyckte inte att Oscars måleri passade i Sveriges främsta konstskola. ”Sådana formexperiment hör inte hemma inom akademin”, ska hans utlåtande ha varit. (26)
Källor
16. En omöjlig figur berättar, avsnitt 1, Sveriges radio P1
17. Brev skickat från Oscar till de Rijk, daterat 19 april 1996.
18. En omöjlig figur berättar, Sveriges Radio P1, del 1
19. Pernbys målarskola en liten historik, sid 5
20. En omöjlig figur berättar, del 2, Sveriges radio P1
21. ”Oscar Reutersvärd: kedjor – omöjliga figurer – labyrinter”, 2001, sid 10
22. Otte – en bok om Otte Sköld, Bonniers 1960, sid 191
23. Otte – en bok om Otte Sköld, Bonniers 1960, sid 159
24. En omöjlig figur berättar, del 2, Sveriges radio P1
25. Otte – en bok om Otte Sköld, Bonniers 1960, sid 191-192
26. Anders Reuterswärds tal under vernissage, Galerie Bel’Art.