Detta är en del ur boken Möjligen omöjlig: en biografi över Oscar Reutersvärd. Läs fler kapitel här.
Parallellt med studierna hos Otte Sköld började Oscar studera konsthistoria vid Stockholms högskola. Valet av skola var enkelt – Henrik Cornell, pappa till Oscars skolkamrat Jan hade ju lovat att på sikt göra Oscar till amanuens om han började studera för honom.
Som amanuens skulle Oscar få en framträdande roll på institutionen, vilket skulle kunna öka hans chanser att ta sig vidare uppåt i akademins karriärstege. Och att det var just professor Cornell som lovat Oscar rollen bådade gott. Henrik Cornell var nämligen en person att räkna med – både inom akademin och Stockholms konstvärld. När Oscar började sina studier vid Stockholms högskolan år 1935 hade Henrik Cornell den prestigefyllda ”Zornska professuren”, som tillkom efter ett generöst bidrag från konstnären Anders Zorn och hans fru Emma Zorn år 1920. Dessutom var Cornell under 14 år sekreterare i Rådet till skydd för Stockholms skönhet – en kommunal instans som ska ge råd till Stockholms stad i frågor om bland annat offentliga konstnärligt eller kulturhistoriskt värdefulla stadsbilder. Henrik Cornell var även god vän med flera framstående konstnärer, inklusive giganter som skulptören Carl Milles. (28)
Ett uppdrag visar vägen
Två år in i Oscars studier vid högskolan kan man läsa följande i hans dagbok:
”Jag har fått en kommendering. Professor Cornell har bett mig reda ut impressionismens begrepp. Kastar mig omedelbart in i uppdraget. Får om några dagar en lista på litteratur att gå igenom”. (29)
Detta uppdrag från professorn kommer sätta en prägel på hela Oscars akademiska karriär. På grund av Cornells kommendering kommer Oscar från den dagen, fram till sin disputation, helt koncentrera sin forskning på impressionismen.
Impressionismen uppstod i Frankrike under andra halvan av 1800-talet och studeras enklast från Paris. Därför övertalade Oscar sin flickvän Britt och deras två vänner Jan Cornell och Gerard Bonnier att följa med honom till den franska huvudstaden i maj 1939. Väl i Paris kryssar Oscar runt bland olika arkiv och samlingar där han läser allt han kommer över om impressionismen och dess utövare. Gruppen återkommer till Stockholm strax före andra världskrigets utbrott den 1 september. (30)
Henrik Cornell behövde aldrig ångra att han så tidigt lovat Oscar en gräddfil inom sin institution. I ett rekommendationsbrev daterat 1960 beskriver han en adept som anordnar egna ”sidoliggande övningar, flera av dessa i lärjungeföreningens regi”. Oscar tog amanuensrollen på största allvar och ska på eget bebygg ha anordnat och lett kurser i skulpturanalys och krokiteckning, metodfrågor och vetenskaplig terminologi. Dessutom var han elevernas kontaktman vid högskolans lärarråd i studiefrågor.
Brevet avslutas med att konstatera att:
”Oscar Reutersvärd hör uppenbarligen till de få, som helt oegennyttigt går upp i lärarens kall. Samtidigt ägnar han sig med stor iver åt sin vetenskapliga forskning. Hans tjänstgöringslista som docent och professor (sic!) vid högskolan visar att hans undervisningstimmar långt överskrider den stipulerade omfattningen.” (31)
Henrik Cornell och Oscar förblev goda vänner under hela livet. I en av Oscar författad dödsruna över Cornell i Konsthistorisk tidskrift skriver han på ett kärleksfullt sätt sin läromästares gärning inom konstvetenskapen:
”Med Henrik Cornells död i den höga åldern av nittio år har den sista av de stora grundläggarna av vår konstvetenskap gått ur tiden”. (32) Vidare skriver Oscar: ”I över tjugo år var jag alltså hans alltid tjänstvilliga vetenskapliga kalfaktor och förblev detta också efter hans pensionering”.
Britt
Den 14 oktober 1939 gifter Oscar och Britt i Riala prästgård i Norrtälje kommun. Oscar och Britt hade ganska olika personligheter. Britt strävade efter sanning, verklighet och doktriner, medan Oscar drogs åt det paradoxala och irrationella.
Britt Lundbohm, som hon hette innan hon la till Reutersvärd efter sitt eget efternamn, föddes i Stockholm 16 april 1917. Oscar och Britt träffades första gången på skolgården, då Britt var klasskamrat med Oscars syster Blanche på Sofi Almquists samskola.
Intresset för konst var något som paret hade gemensamt. Britt studerade både konsthistoria och arkeologi på Stockholms högskola. Samtidigt var hon praktiserande konstnär inom den inriktning som i Sverige kallas spontanism – men som internationellt är mer känd som action painting. Metoden populariserades av amerikanen Jackson Pollock och går ut på att man droppar, stänker eller kastar färg på duken. Britt skapade sina verk med asfaltsfärg som hon spred över ljusa färgfält. Andra konstnärer inom genren gav ofta sina verk abstrakta namn, men Britts konstverk var ofta poetiskt namngivna: ”Frågor och svaret”, ”Brev till sommaren” och ”Ring för Sabbatsår”. (33)
Från krigsutbrottet och fyra år framåt bodde det nygifta paret i Britts föräldrars sommarhus i Tullinge utanför Stockholm. Under åren på landet var de båda var djupt försjunkna i studier. Oscar hade sedan några år tillbaka studerat impressionismen och Britt fördjupade sig i klassisk och nordisk arkeologi. Trots att de inte betalade någon hyra levde de spartanskt på två studiebidrag. För att spara pengar odlade de vad de kunde i den stora trädgården. (34)
I en artikel i Stockholms-Tidningen intervjuas Oscar och Britt och får berätta hur de som unga akademiker får familjelivet att gå ihop:
”Ekonomin intresserar oss inte mer än nödvändigt – vi lever helt för de ideella värdena”, säger Oscar i artikeln. (35)
Intervjun sticker i ögonen på en krönikör i Arbetartidningen, som dagen efter skriver en syrlig kommentarstext med tesen att familjen Reutersvärd-Lundbohm verkar ha glömt bort de många fördelar som de tillskansat sig genom sina familjen (gratis boende och fri tillgång till odlingsmark) och att det är få förunnat att leka bohemiskt familjeliv. (36)
Paret fick fyra barn tillsammans: Anders (1942), Pontus (1946), Magdalena (1949) och Beata (1951). När familjen växte lämnade Britt sina studier och var i många år hemmafru. Hon fortsatte dock med sitt konstutövande under hela livet. Hon debuterade med separatutställningen Reliefer på Lilla Paviljongen i Stockholm 1956 och genomförde även flera separatutställningar. Idag finns hennes konstverk på många museer, både i Sverige och utomlands.
Källor
28. ”Carl Milles, hans liv och hans vänner” (1968), Henrik Cornell
29. Dagboksanteckning, 2 maj 1937
30. Brev från Oscar till de Rijk, odaterat, ”The stay in Paris in 1939”, box 1 sid 83-85
31. Henrik Cornells rekommandationsbrev IMG_0429.JPG
32. Konsthistorisk tidskrift, Årgång L 1981, sid 3-4
34. Brev från Oscar till de Rijk, ”The stay in Paris in 1939”, odaterat, box 1, sid 83
35. Stockholms-Tidningen, 11 juli 1944
36. Arbetartidningen, 12 juli 1944, sid 6